Lär känna SD Håbos styrelse Del 2 | Sverigedemokraterna Uppland

Lär känna SD Håbos styrelse Del 2

Vi möter Anders Ekelöf en eftermiddag i januari och en dag i augusti

Resan från nybliven medlem till att bli styrelseledamot samt sekreterare i SD Håbo

anders ekelöf

Snön knarrar under fötterna, sådär som den bara gör när det är riktigt kallt utomhus. Jag går mot huset som ser varmt och ombonat ut. Inne i huset bor Anders Ekelöf, en nybliven medlem i Sverigedemokraterna. Kort efter mina tre knackningar öppnar Anders och välkomnar mig med ett leende, ett fast handslag och en blick fylld av förväntan.

Hos Anders är det ljust. Ljusa tapeter och gräddvita gardiner. Det är också städat hos Anders, sådär städat att man själv tänker på tvätten som fortfarande ligger på strykbrädan hemma. Men mest av allt får man ett intryck att Anders har ett mycket hemtrevligt hem, det är omsorgsfullt inrett för att de som är där ska trivas tänker jag. Jag frågar honom hur han själv skulle beskriva sig själv med tre ord.

– Noggrann. Svarar han och fortsätter.

– närmast pedant faktiskt. Jag försöker alltid att prestera till 100% på allt jag tar mig för och avslutar alltid det jag har påbörjat.

Jag tänker att det är intressant att hans beskrivning av sig själv passar klockrent in med det välordnade hemmet.

Han fortsätter.

– Jag är också en lagspelare, inte en ensamvarg. Ett starkt lag som jobbar tillsammans mot ett gemensamt mål och samtidigt har roligt ihop kan åstadkomma underverk.

Lite som hans ombonade hem då, tänker jag. Liksom utarbetat för att hela laget ska trivas.

– Som tredje ord skulle jag säga att jag är analytisk. Jag bygger mycket av mitt liv, särskilt i arbetslivet där jag arbetar som förpackningsingenjör, på säkerställd statistik, fakta och vetenskap, vilket jag tycker är skönt, det ger mig en slags trygghet.

Nyfiket frågar jag hur det kom sig att han tog steget att gå med i SD. Han inleder, med sin lugna och sakliga röst.

Jag har röstat på Sverigedemokraterna sedan valet 2010 då det är ett parti som har samma värderingar som jag har vilket är att alltid sätta landet Sverige, svenska traditioner och svenska medborgares trygghet och välfärd i första hand. Jag tror nog att de flesta kan hålla med om att inget annat parti förutom SD har sådana ambitioner, säger han och fortsätter med en lite bekymrad röst,

– snarare vill de övriga partierna rasera Sverige fullständigt och de är så verklighetsfrånvända i sin politik så att man blir vansinnig.

Anders fortsätter.

Jag gick slutligen med i partiet hösten 2015 då jag hade fått nog av främst den sittande regeringens miserabla sätt att sköta invandringsfrågan. Jag tänker då främst på det som hände våren/ sommaren/ hösten 2015 när man först sa att det finns ingen siffra på hur många Sverige kan ta emot (Stefan Löfven April 2015) för att sen i panik försöka bromsa inflödet men då var det redan för sent, vilket har lett till och kommer att leda till enorma kostnader för Sverige i många år framöver. Man hade heller ingen som helst kontroll på vilka det var man släppte in. Hur många IS sympatisörer och terrorister har vi släppt in? Ingen vet. Detta får enorma konsekvenser för vår trygghet och välfärd.

Han utvecklar resonemanget.

– Jag säger som Jimmie Åkesson ”ta emot dom som vill hjälpa till att bygga bilar istället för att bränna bilar”, vilket är en metafor för att vi tar gärna tar emot dom som vill vara med att bygga ett samhälle, har samma grundläggande moraliska värderingar som vi har och som bidrar istället för dom som vill rasera, begå brott, inte vill integreras och bara leva på vår välfärd.

I en liten stund begrundar han sina ord och fortsätter sedan,

– Sverige idag är inte det land som jag har växt upp i och jag vill ha tillbaka det landet jag växte upp i.

Nu har det gått sju månader sedan vi träffade Anders för första gången. Vi besöker honom igen på samma plats som förra gången, men nu träffas vi i hans röda växthus på hans baksida en solig lördag i augusti. På väggen hänger en stor Grekisk flagga.

– Jag älskar Grekland, förklarar Anders som är solbränd efter sin senaste semesterresa i just Grekland.

– men inte lika mycket som Sverige. Fortsätter han med ett leende.

Jag frågar var Anders befinner sig idag när det gäller politiken.

– Idag är jag sekreterare och ledamot i kommunföreningen för SD Håbo, vilket jag tycker är väldigt roligt.

Jag tänker att eftersom han framstår och beskrev sig själv som noggrann när vi möttes i januari så passar han säkert i rollen.

Intresserat frågar jag honom hur han tror att kommunföreningen SD Håbo kommer att utvecklas framöver.

Min förhoppning är att vi bara kommer att bli flera och flera medlemmar, säger han med en blick som vittnar om en genuin förhoppning. I positiv ton utvecklar han. 

– Till valet 2018 så hoppas jag innerligt att vi kommer att bli Håbos största parti eller i alla fall få så många röster att vi på allvar kommer att kunna genomföra de saker som vi har i vårt partiprogram både på riks-, landstings– och kommunnivå, nämligen att omfördela pengarna tillbaka till de som bor i detta land i första hand och på alla plan. I andra hand kan Sverige hjälpa de som på olika sätt har det svårt i deras respektive närområden.

Han tar en mun av sitt svarta kaffe och tittar sedan upp i växthusets tak där vindruvsrankorna målmedvetet har tagit sig så högt upp som möjligt. Igenom de stora gröna bladen som ser ut att lysa av sig själva letar sig solens mjuka strålar igenom. Anders ser ut att ha funderat klart och fortsätter berätta.

– För oss sverigedemokrater är det av största vikt att Håbo kommun kan garantera sina innevånare social och ekonomisk trygghet. Ingen kommuninvånare skall behöva vara hemlös. Ingen kommuninvånare ska behöva känna sig otrygg i sitt bostadsområde. Ingen kommuninvånare ska behöva känna sig otrygg efter mörkrets inbrott. Ingen kommuninvånare ska behöva oroa sig för om pensionen räcker. Det är i alla fall min dröm, och den hoppas jag på att förverkliga genom mitt engagemang i Sverigedemokraterna.

Anders tycks ha så mycket att berätta, som en riktig politiker tänker jag, fast till skillnad från många andra politiker tycks Anders också ha hjärtat på rätt ställe. Av allt han har att säga skulle det vara intressant att få veta vad som engagerar honom mest, så jag frågar honom det.

Det som ligger mig varmast om hjärtat är att det ska finnas jobb och bostäder till våra unga. Det är med de två pelarna som man sen bygger sitt fortsatta liv på. Utan dessa så anser jag att man aldrig kan komma ut i samhället och bli självständig som person, bygga familj och bidra till samhället.

I politikeranda utvecklar han gladeligen sitt svar.

– Men det finns massor av frågor som jag vill bidra till att förbättra genom politiskt arbete. Vår välfärd till exempel, som håller på att krackelera. Sjukvården försämras hela tiden då landstingsbudgetar för varje år blir bara mindre och mindre vilket har lett till massflykt av kompetent personal på grund av dåliga arbetsförhållanden och låga löner. Skolan går också åt fel håll då löneutvecklingen och villkoren för lärarna har blivit så mycket sämre än andra yrkesgrupper vilket har lett till att få vill bli lärare idag. Likaså får pensionärerna det sämre och sämre till den grad att andelen så kallade fattigpensionärer nu ökar kraftigt. I livets slutskede så finns det ingen plats på ålderdomshem och de gamla lämnas ensamma i sina bostäder utan hjälp.

Han fortsätter.

– Allt ovanstående beror på en kraftig felprioritering av pengar. Man tar från välfärds- och trygghetsbudgetar för att lägga på socialkostnader som kraftigt skjuter i höjden på grund av för stor invandring i förhållande till vad samhället klarar av att hantera. Det vill jag och övriga Sverigedemokrater förändra så att pengar styrs tillbaka till svenska medborgares rätt till en hög levnadsstandard från vaggan till graven. Det kommer jag och mina partikamrater jobba för nu och den dagen vi styr den här kommunen.

På sättet Anders talar förstår jag att han har blivit en del i det sverigedemokratiska laget på riktigt. Från att vara en enskild medlem, med en uppsjö av tankar och idéer, till att bli en som är en del av den innersta kärnan och som arbetar idogt för att få Sverige på rätt köl igen. Jag ploppar in en av tomaterna som han har odlat i växthuset och tänker att vad bra Sverige skulle bli om fler tog steget som Anders har tagit. Han har tagit steget för att ta ansvar för det land han fick i arv.